Strongyloidiasis

Strongylodiasis är en sjukdom som orsakas av parasiter i släktet Strongyloides. Dessa är nematoder (rundmaskar).

Risken att drabbas av strongolydiasis är som högst i tropiska och subtropiska delar av världen. Eftersom en smittad person kan utsöndra parasiter i sin avföring som är kapabla att infektera nya människor utan behov av någon mellanvärd är det dock möjligt att bli smittad var som helst i världen om man har otur. Många människor som är infekterade och utsöndrar parasiter är helt symptomfria och har ingen aning om infektionen. Som exempel kan nämnas att många militärer från USA infekterades när de var stationerade i Sydostasien under andra världskriget. Utan att veta om det bar de med sig rundmaskarna hem och spred dem vidare.

Hur infekteras man?

Den vanligaste infektionsrutten är via jord som innehåller frilevande parasiter, men infektion kan också ske direkt från en människa till en annan eftersom dessa parasiter inte behöver något annat djur än människan som mellanvärd.

Via jord

Detta är den vanligaste transmissionsrutten. Om man kommer i kontakt med jord som innehåller frilevande parasiter ur släktet Strongyloides kan de borra sig in genom huden, så det krävs inte att huden är skadad eller att man får maskarna på en slemhinna för att de ska kunna ta sig in. Att gå barfota eller gräva i jord utan handskar är två exempel på riskbeteenden. Rundmaskarna är mycket små, max 1,5 mm långa, så de kan vara svåra att upptäcka.

Övriga infektionsvägar

En smittad person utsöndrar rundmaskar i sin avföring och rundmaskarna kan överföras direkt från en person till en annan. Risken ökar i miljöer där personer har nära kontakt med varandra, särskilt om hygienrutinerna är bristande. Det finns till exempel rapporterade fall där rundmaskar överförts direkt från person till person på vårdhem, förskolor och särskilda boenden för personer med intellektuella funktionshinder.

Rundmaskarna kan också överföras genom organtransplantation om donatorn är infekterad.

Livscykel

1. Rundmaskarna tar sig in i värdens kropp.
2. I kroppen når de så småningom tunntarmen där de borrar sig in och lägger ägg.
3. Äggen kläcks i tunntarmen.
4. En majoritet av de rundmaskar som kläckts ur äggen i tunntarmen följer med avföringen ut och kan påbörja livscykeln igen genom att infektera en ny värd. Vissa nykläckta rundmaskar i värdens tunntarm kommer dock att istället för att följa med avföringen ut borra in sig i tarmväggen. Det är också möjligt för rundmaskar att borra sig in genom huden kring analöppningen och på så sätt komma in i kroppen igen.

   När rundmaskar som kläckts i värddjurets egen kropp stannar kvar där och lägger ägg kallas det för auto-infektion.

Symptom

En person som har ett fullgott immunförsvar och är fri från underliggande hälsoproblem får ofta inga symptom alls eller bara milda symptom om den får i sig rundmaskar från släktet Strongyloides.

Det finns exempel på personer som haft en pågående infektion i kroppen i årtionden utan att veta om det. Sedan har något inträffat som påverkat immunförsvar negativt, och plötsligt har diverse symptom på rundmaskinfektion börjat visa sig.

I länder där strongyloidiasis är vanligare brukar man testa patienter för strongyloidiasis innan immunosuppressiv behandling sätts in (till exempel i samband med organtransplantation) men i Sverige gör man inte det.

Symptom på strongolydiasis

1. Rundmaskar som borrar sig igenom huden kan orsaka hudirritation på den plats där de tog sig in.
2. Några dagar efter infektionstillfället kan man få symptom från andningsvägarna. Om Löfflers syndrom uppstår drabbas man av torrhosta och trötthet. Detta kan givetvis misstas för symptom på helt andra hälsoproblem, och det är vanligt att man inte alls kopplar det till att man kanske har fått in parasiter genom huden efter att ha gått barfota utomhus.
3. Symptom från matsmältningssystemet kan börja dyka upp ungefär två veckor efter infektionstillfället. Man kan till exempel drabbas av uppblåsthet, halsbränna och magsmärta. Vissa personer får omväxlande förstoppning och diarré.
4. När parasiter i larvstadiet börjar migrera i kroppen kan man få symptom från huden, till exempel nässelutslag. Röda utslag på skinkorna och kring midjan är ett annat tecken. Symptom från andningsvägarna och matsmältningssystemet kan uppträda parallellt med hudproblemen.

Hyperinfektionssyndrom

Hyperinfektionssyndrom uppstår då rundmaskar tar sig in i värdens blodomlopp via tarmväggen. Detta är ett mycket allvarligt tillstånd som kan ha dödlig utgång.

Ibland tillstöter allvarliga bakterieinfektioner, inklusive sepsis (blodförgiftning) eftersom rundmaskens borrande genom tarmväggen in i blodomloppet gör det möjligt för bakterier att spridas från tarmen till blodet. Bakterierna som har tagit sig in i blodomloppet kan också orsaka bakterieinfektioner på alla de platser runt om i kroppen som de kan nå via blodomloppet, till exempel hjärnhinnorna där bakterierna kan orsaka meningits.

Att en infektion av Strongyloides-parasiter leder till hyperinfektion är väldigt ovanligt, men personer med försvagat immunförsvar löper en ökad risk.

Exempel på sådant som kan öka risken för hyperinfektionssyndrom:

• Immunosuppressiv behandling, till exempel den behandling som ges i samband med organtransplantation.
• HIV-infektion
• Allvarlig näringsbrist
• Lepromatös lepra (en slags spetälska)
• Aplastisk anemi
• Strålsjuka
• Långt gången tuberkulos
• Tertiär syfilis

Diagnos

Vid misstänkt strongylodiasis kan blod, avföring eller deudonalvätska granskas. I Europa finns specialiserade laboratorier som odlar parasitkulturer vid misstänkt Strongylodiasis. Ett exempel på ett sådant lab är det ingår i Schools of Tropical Medicine i London.

• Viktigt att ta i beaktande är att en person kan vara infekterad utan att man hittar några parasiter i avföringen.
• Blod kan testas för att se om det finns antikroppar mot Strongolydiasis-parasiterna. Det kan dock vara svårt att skilja antikropparna från sådana som bildats mot andra närbesläktade parasiter. Dessutom innebär förekomsten av antikroppar i blodet inte nödvändigtvis att personen har en pågående parasitinfektion, utan de kan lika gärna finnas kvar från en tidigare infektion. Slutligen kan en person med försvagat immunförsvar vara infekterad av Strongolydiasis-parasiter utan att några antikroppar bildas.

En person med pågående strongolydiasis har vanligen ett förhöjt eosinofilisvärde, men detta är ett trubbigt instrument att använda för diagnosisering eftersom det finns så mycket annat som också kan höja det här värdet – inklusive allergiska reaktioner, andra parasiter och olika sorters cancer.

Behandling

Det finns flera olika anti-parasitmediciner som är effektiva mot strongylodiasis, bland annat ivermectin, albendazole och thiabendazole. Ivermektin är ofta förstahandsvalet, men dödar endast parasiter som befinner sig i det vuxna stadiet av livscykeln. Detta innebär att man behöver upprepa behandlingen i takt med att nya parasiter blir vuxna. Ofta räcker det med två behandlingsomgångar, men i vissa fall krävs fler än så. Att man blir symptomfri är inte någon garanti för att alla rundmaskar har dött.